Den 10 januari 2013 blev jag medryttare på underbaringen Linn Fame, en genomsnäll dam på snart 12 vårar. Hon gick på trav i 10 år där hon drog in 144 000:-, innan hon kom hit. En häst med lite historia bakom dvs :) Jag föll för den här tjejen därför att hon består av så mycket vilja, styrka och personlighet. Hon är alltid öppensinnad och går med en nyfiken uppsyn på sin omgivning. Men även för att det var för mig, och henne, en utmaning. Hon var nämligen istadig och stegrade sig när man red ut själv på henne. Osäker i sig själv helt enkelt. Tills för ca en vecka sedan (skrivet den 24/4-13).. efter många timmars promenerande runt ikring och långt bort från stallet, långa ritter tillsammans med andra hästar och ryttare och många timmar spenderade i varandras närhet så öppnade hon upp sitt tänk och släppte in nya saker och upplevelser i sitt liv. Numera kan vi rida ut själva, hon är fortfarande smått osäker på en del ting och det kan framkomma lite trix efter vägen, men vi kommer alltid framåt på ett eller annat vis. Det kan och får ta tid..Med hästar går inget att stressa eller pressa fram! Det ska gå lugnt, försiktigt och följsamt i all hantering, men samtidigt får man inte vara för mesig, långsam eller förstora saker! När jag vill prova något nytt så gör jag det. PUNKT. Det handlar om att "bara göra" det. Det är så hästar fungerar, eller DJUR, i största allmänhet. Förstorar man saker, så blir dom stora, i all enkelhet. Just den här hästen har fått min glöd för hästeriet att åter brinna. Jag brinner för den här hästen så intensivt. Jag saknar henne när jag till och med ÄR med henne. Hon är med all sannolikhet det bästa som någonsin hänt mig, finns ingenting i världen som kan värdesätta henne så pass mycket och högt som jag gör. Jag lever för den här hästen, min bästa vän..Hon gör mitt liv till det bättre. Jag älskar henne mest av allt! <3
